Vilken klättring!

Vilket äventyr jag har varit med om. Jag har klättrat upp för Utbybergen. Det ligger i Utby (Göteborg) ovanför Fjällbo ängar. Det är en populär plats för klättrare från hela norden. De tar sig upp med massa rep och grejer. Jag och mina människor kollade på dem. Det sättet passar inte mig riktigt. Så jag körde inte klättrar-varianten utan gick, sprang, hoppade och krälade mig upp. Mina människor också. De var faktiskt lite långsamma. Och ändå har de bara har två ben att hålla reda på samt att deras ben är mycket längre. Jag har fler ben att ha koll på och de är jättekorta om man jämför. Jag var hur snabb som helst och hade kunnat ta mig upp för berget, ner och upp igen medan de flåsade på halvvägs... Vi tog oss upp för slingrande stigar, geggpölar (för de måste man springa i) branta bergspartier, förbi vattenfall och till sist upp på toppen. Det var jättehögt. Sedan bar det iväg nedför. Det gick i en rasande fart för mig. Jag lyckades skrämma mina människor flera gånger genom att vara lite våghalsig. Typ kasta mig ut för en brant istället för att springa på stigen bredvid. Kul att se deras miner... När vi kom ner var jag blöt, geggig och trött. Jag somnade som en stock i bilen hem. Väl hemma fick jag en varm dusch, sedan blev jag blåst på med nån apparat som väsnas och blåser varmluft. Efter den behandlingen såg jag ut som en fluffig tuss. Sedan somnade jag på... ni kommer kanske skratta, på min puff. Eller det är egentligen inte min puff men nu har det blivit det. Så från höga höjder till puff. Det är vad jag kallar livet!