Bånnsåarr! Sjömapäll BouBou (uttalas Bobo). Jag bor i Majorna i Göteborg med mina människor. Här har jag bott sedan 21:a Maj 2010. Jag föddes den 10 mars 2010 på Orust. Jag är en aprikos dvärgpudel (på pappret). I verkligheten är jag röd (med en vit fläck på bröstet - jättefint tycker jag) och jag är en liten mellanpudel. Vad som står på pappret är inte så viktigt för mig. Fast det är kul att veterinären skrivit i besiktningsintyget att jag är en "pigg och mysig valp". För det stämmer - jag är PIGG så att säga. Eller "livlig" som min nuvarande veterinär sa. Jag har oxå en bokstavskombination: S Ö T. Den tycker mina människor är svår att hantera. Jag tycker den är skitenkel.

söndag 12 september 2010

Vilken klättring!

Vilket äventyr jag har varit med om. Jag har klättrat upp för Utbybergen. Det ligger i Utby (Göteborg) ovanför Fjällbo ängar. Det är en populär plats för klättrare från hela norden. De tar sig upp med massa rep och grejer. Jag och mina människor kollade på dem. Det sättet passar inte mig riktigt. Så jag körde inte klättrar-varianten utan gick, sprang, hoppade och krälade mig upp. Mina människor också. De var faktiskt lite långsamma. Och ändå har de bara har två ben att hålla reda på samt att deras ben är mycket längre. Jag har fler ben att ha koll på och de är jättekorta om man jämför. Jag var hur snabb som helst och hade kunnat ta mig upp för berget, ner och upp igen medan de flåsade på halvvägs... Vi tog oss upp för slingrande stigar, geggpölar (för de måste man springa i) branta bergspartier, förbi vattenfall och till sist upp på toppen. Det var jättehögt. Sedan bar det iväg nedför. Det gick i en rasande fart för mig. Jag lyckades skrämma mina människor flera gånger genom att vara lite våghalsig. Typ kasta mig ut för en brant istället för att springa på stigen bredvid. Kul att se deras miner... När vi kom ner var jag blöt, geggig och trött. Jag somnade som en stock i bilen hem. Väl hemma fick jag en varm dusch, sedan blev jag blåst på med nån apparat som väsnas och blåser varmluft. Efter den behandlingen såg jag ut som en fluffig tuss. Sedan somnade jag på... ni kommer kanske skratta, på min puff. Eller det är egentligen inte min puff men nu har det blivit det. Så från höga höjder till puff. Det är vad jag kallar livet!

5 kommentarer:

  1. Oj shit! Du är mig en modig en. Här är vi ruskigt höjdrädda. (läs:jag) så någon bergsklättring kommer inte på tal här.

    SvaraRadera
  2. Vi Trio hälsar o tackar för ditt besök hos oss...
    Wow.. att du vågar vara där bland höga berg..mmm modigt av dig ... vi trio håller nog marken... :=)

    SvaraRadera
  3. Vilken härlig dag du verkar ha haft. Man ska ju leva äventyret fullt ut när man har chansen

    SvaraRadera
  4. Ser jättehärligt ut! Ett minne för livet och det kan vara mycket gott ibland :-)
    SV: Ja, det är inte fy skam med en så duktig 13-åring ;-)
    kram från mig
    /maria

    SvaraRadera