En dag i en flytande farkost iklädd orange jacka

Förra veckan var jag ute med mina människor på sjön. Människor brukar tydligen ta med hundar i alla möjliga farkoster. Några har fyra hjul och är täckta, några har två hjul och man får sitta öppet i en korg eller springa bredvid, några har inga hjul alls utan flyter på vatten. Av dessa är några rätt långa, smala och har så kallade paddlar som man använder för att ta sig fram. I en sådan farkost åkte jag. Till detta hörde att jag skulle ha på mig en organge "jacka". Jag började färden med att kolla att farkosten var okej. Check - den var ok. Sedan blev jag satt i mitten och förväntades tycka att det var kul. Check - det var kul. Riktigt mysigt faktiskt. Tills jag badade och simmade bredvid fakosten. När jag kom i farkosten igen frös jag. Jag var våt, den orange jackan var våt, min handduk var våt och botten på farkosten var kall. Jag visade mina människor hur mycket jag frös genom att krypa upp på kylväskan och sätta mig och skaka. De fattade. Vi stannade och gick i land. Jag torkade, åt och sprang runt och kollade omgivningarna. Sedan bar det iväg tillbaka igen. Jag förväntades följa med på hemresan också. Check - jag följde med. Kunde inte vara mer medgörlig. Sov hela färden tillbaka. Väl tillbaka kollade jag in andra som precis skulle ge sig av. Fler människor som tog med sig hundar i likadana farkoster. Såg lite skakigt ut för vissa. Jag hade koll åt dem. Check - allt gick bra. Det verkar vara poppis det där. Människor och hundar och flytande saker. Jag kan hålla med mina människor om att det var roligt. Jag kanske får åka i en egen farkost nästa gång. Svårt att paddla själv bara. Det är nog kanske lättare att sitta i mitten och ha koll medan människorna paddlar. Någon måste ju ha det jobbet också. Att ha koll är viktig roll.